döden
När jag startade denna bloggen, ville jag inte att det skulle vara som min förra blogg. Jag ville inte att det skulle vara en blogg där man bara skriver om dagen, vad man har shoppat, eller så. Jag filosoferar väldigt mycket, och jag vill skriva ner mina tankar här. Det ska jag börja med idag.
Eftersom jag oftast tänker på döden, så blir det väl det ni kan läsa om i detta inlägget.
Jag tänker som sagt oftast på döden. Jag gör det mest på kvällarna, när jag ska sova. När jag ligger i sängen och bara tänker på allt, utan att jag tänker på något. Det är inte såna tankar som ''När kommer jag dö?'' och ''Hur kommer jag dö?'', för jag vet att jag har ett långt liv kvar att leva, för jag röker inte och jag dricker inte. Kan ju hända att jag får en cider på fredagarna eller lördagarna hemma, men det är långt ifrån en hel, och långt ifrån ofta.
Nej, jag tänker mer på när någon som står mig nära, som någon av mina vänner eller någon i familjen försvinner.
Hur jag kommer ta det och när det kommer bli. Jag vet ju hur jag kommer ta det; jag kommer ju såklart bli jätteledsen och lite desperat, för jag blev ju jätte desperat när Michael dog, och han är inte ens i min familj. Men, visst, han är en stor musiker, och jag älskar ju musik nästan mer än allt annat. Jag överlever liksom inte utan den, det är fullkomligt omöjligt.
Tillbaka till samtalsämnet.
Jag tänker på vad som händer när någon dör. Tex när mormor dör, då har vi ju ingen mormor kvar! Hur kan vi klara oss utan vår underbara mormor, och vad kommer hända? Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Och när mamma dör?! Hon får f-n inte lämna oss! I need her! I need her to support me! Okej, ingen i min familj får dö! Inte pappa, inte jessica, inte teddy, inte mina brorsor, syrror, farmor, farfar, mormor, morfar, och så vidare. Ingen i min släkt får dö före mig, tänker jag alltid. När jag tänker på att jag måste dö före alla andra i min släkt, eller före mina vänner, så får jag alltid skuldkänslor att jag borde tillbringa mer tid med min släkt, för när de dör, är det för sent.
Men jag vet, att jag älskar dem ändån, och att de älskar mig ändå!
För det gör dom väl? Hehe.
Jag har egentligen många mer tankar om döden, men jag kommer nog aldrig kunna skriva ner dem alla, för det är bara vissa tankar som ploppar upp i mitt huvud när jag just tänker på döden, och när jag inte tänker på döden längre, så är de borta igen.. Eller så har jag bara dåligt minne! Ja, sista alternativet var nog sant, hehe.
Nu ska jag gå upp och ta något att äta, kanske en kaka till frukost? Haha, nejdå, då blir jag bara som dem på Biggest Loser. Inget dåligt menat! Jag menar, jag blir tjock, och kommer vilja göra allt för att bli smal igen, och då måste jag kämpa med det istället för att kämpa med min dröm! Och just det, den har jag inte berättat för er, men jag har gjort det i förra bloggen! Men den ligger långt bak in i bloggen, så jag kan skriva den i nästa inlägg, det lovar jag! Och då kan ni också få en bild på shortsen, för de har jag hunnit ta då! För tandläkaren ringde innan och sa att min tanndläkare var sjuk, så jag ska dit någon annan dag.
Take care !
Eftersom jag oftast tänker på döden, så blir det väl det ni kan läsa om i detta inlägget.
Jag tänker som sagt oftast på döden. Jag gör det mest på kvällarna, när jag ska sova. När jag ligger i sängen och bara tänker på allt, utan att jag tänker på något. Det är inte såna tankar som ''När kommer jag dö?'' och ''Hur kommer jag dö?'', för jag vet att jag har ett långt liv kvar att leva, för jag röker inte och jag dricker inte. Kan ju hända att jag får en cider på fredagarna eller lördagarna hemma, men det är långt ifrån en hel, och långt ifrån ofta.
Nej, jag tänker mer på när någon som står mig nära, som någon av mina vänner eller någon i familjen försvinner.
Hur jag kommer ta det och när det kommer bli. Jag vet ju hur jag kommer ta det; jag kommer ju såklart bli jätteledsen och lite desperat, för jag blev ju jätte desperat när Michael dog, och han är inte ens i min familj. Men, visst, han är en stor musiker, och jag älskar ju musik nästan mer än allt annat. Jag överlever liksom inte utan den, det är fullkomligt omöjligt.
Tillbaka till samtalsämnet.
Jag tänker på vad som händer när någon dör. Tex när mormor dör, då har vi ju ingen mormor kvar! Hur kan vi klara oss utan vår underbara mormor, och vad kommer hända? Jag kan inte föreställa mig ett liv utan henne. Och när mamma dör?! Hon får f-n inte lämna oss! I need her! I need her to support me! Okej, ingen i min familj får dö! Inte pappa, inte jessica, inte teddy, inte mina brorsor, syrror, farmor, farfar, mormor, morfar, och så vidare. Ingen i min släkt får dö före mig, tänker jag alltid. När jag tänker på att jag måste dö före alla andra i min släkt, eller före mina vänner, så får jag alltid skuldkänslor att jag borde tillbringa mer tid med min släkt, för när de dör, är det för sent.
Men jag vet, att jag älskar dem ändån, och att de älskar mig ändå!
För det gör dom väl? Hehe.
Jag har egentligen många mer tankar om döden, men jag kommer nog aldrig kunna skriva ner dem alla, för det är bara vissa tankar som ploppar upp i mitt huvud när jag just tänker på döden, och när jag inte tänker på döden längre, så är de borta igen.. Eller så har jag bara dåligt minne! Ja, sista alternativet var nog sant, hehe.
Nu ska jag gå upp och ta något att äta, kanske en kaka till frukost? Haha, nejdå, då blir jag bara som dem på Biggest Loser. Inget dåligt menat! Jag menar, jag blir tjock, och kommer vilja göra allt för att bli smal igen, och då måste jag kämpa med det istället för att kämpa med min dröm! Och just det, den har jag inte berättat för er, men jag har gjort det i förra bloggen! Men den ligger långt bak in i bloggen, så jag kan skriva den i nästa inlägg, det lovar jag! Och då kan ni också få en bild på shortsen, för de har jag hunnit ta då! För tandläkaren ringde innan och sa att min tanndläkare var sjuk, så jag ska dit någon annan dag.
Take care !
Comments
Trackback
