Josefin Borgman

Filmens start, var uppenbart när man läst boken. Fast, där var ingen reklam före filmen, så jag blev lite förvirrad. Men det varade bara några sekunder, tills jag kom på att filmen faktiskt hade börjat. Och eftersom jag har läst boken, så förstod jag vad som pågick i filmen. Jag gillar starten. Jag kände att filmen skulle bli bra. Att mina höga förväntningar, inte var för höga. De var liksom dethär jag hade förväntat mig. Filmen är U N D E R B A R ! Det är min favoritfilm av hela twilight serien (som finns ute..) Ååh, jag är kär i filmen! Jag vill bara tillbaka och se filmen igen och igen och igen och igen.. Jag höll på att gråta fyra gånger i filmen. Jag grät aldrig, vilket förvånar mig, men tårarna kom liksom ut, dom hade liksom fastnat under ögonen. Första tillfället var, of course, när Edward friade till Bella, på riktigt. Hans lilla tal om vad han skulle gjort om det var på hans tid, ringen, hennes reaktion, det var allt så himla vackert. Jag längtar tills jag får en lika underbar kille att älska som honom. Andra gången var när kriget var igång. Det var nog för att jag var rädd att någon i team edward eller jacob skulle dö. Och för att krig är så hemskt, ofc. Och att jag blev så rädd och inte visste vad som skulle hända när dom slogs mot Riley (eller vad hans namn var..) och Victoria. Jag hade bara läst fram till när de vaknat upp, dagen efter natten i tältet. Tredje gången var när jacob skadades, och när han pratade med Bella efteråt. Det var så sorligt att han skadades. Jag trodde ju han skulle dö! Hade han gjort det (vet ju inte riktigt hur länge han överlever.. Men Carlisle sa ju att han skulle bli bra!) så skulle hela twilight serien vara död. Eller, tråkig. Iallafall. Sista gången, var när Bella pratade i slutet. När hon förstod varför hon gjorde de valen hon gjorde. Så vackert. Jag såg mig själv så mycket i just det ögonblicket. ''I'm not normal, and i don't want to be'' Allt jag kan säga är att filmen är min favorit film just nu!