all i get from you is crap
Min rubrik är menad till en speciell tjej, men tjejen vet inte om att det är till henne, och jag tänker inte säga vem det är. Tänker bara säga att det inte är någon som står mig nära.
What ever, tänk inte på det, det är ju fredag! Skolan har varit chill. Inte så mycket lektion. Missade lite av so:n och hela engelsk lektionen pga att hade bestämt tid med kuratorn. Vi pratade om Tokio Hotel konserten. Sen hade jag rast, sen hade jag hemkunskap där jag arbetade med Mergime och Emmi och vi gjorde kanelbullar. Sen hade jag rast igen, och sen hade jag tyska sen slutade jag. Jag hade läst på rätt bra till tyskan, idag! Vi hade i läxa att kunna propositioner som styr ackusativ och propositioner som styr dativ. Mycket enkelt, faktiskt.
Jag tror hur som helst att jag sårade mamma lite när jag berättade att jag och kuratorn snackade om Tokio Hotel konserten. Jag har liksom bra relation med både min pappa och mamma och jag kan berätta allt för dem. Dock kunde jag inte det om hur jag känner för tokio hotel. Jag har ju känt smärta i hjärtat och liknande när jag lyssnar på dem, och får det fortfarande. Tror dock inte att det är panikångest, vilket jag och kuratorn trodde ett tag, utan vi tror att det bara är starka känslor. Jag har försökt säga det till min mamma och pappa, att jag fått smärtor i hjärtat när jag ser Bill tex och hör hans röst och när jag lyssnar på Tokio Hotel. Jag tycker inte så mycket om att prata om det, eftersom jag känner mig lite smått löjlig. Och det är det min mamma och pappa har sagt till mig att det är. De är nog inte heller medvetna om att Tokio Hotel faktiskt räddade mitt liv.
Mamma har en väldigt stor rädsla över att hon och jag ska bli en sån familj där dottorn och mamman alltid bråkar, för vi har aldrig varit såna, och vi bråkar inte särskilt ofta. Därför tror jag hon kände sig ledsen när jag sa till henne att jag hade pratat med kuratorn om Tokio hotel konserten. Ioförsig så sa hon att det var helt okej att jag gick till kuratorn, bara jag berättade det, för det kanske finns saker som jag inte vill prata med mamma om, men ändå. Mamma var ju till och med på konserten med mig och mina vänner. Dock var vi inte tillsammans under själva konserten, vi hade tappat bort varandra innan det.
Nu är hon iallafall ute och går, vilket hon alltid brukar göra. Jag tror hon tänker igenom det, och kommer prata med mig sen när hon kommer hem. Jag tänker bara säga att vi pratade om konserten, nog med det.
Nu ska jag.. jag vet inte om jag ska fortsätta skriva på min ff eller om jag bara ska kolla på tv. Kul start på lovet! Jag ville faktiskt vara med natalie och rebecca, men de är i stan och så.. Tänkte ge er en dagens outfit idag, men det är lite försent idag. Jag gör det kanske i morgon. Sen har jag köpt en blå blus från gina tricot!
What ever, tänk inte på det, det är ju fredag! Skolan har varit chill. Inte så mycket lektion. Missade lite av so:n och hela engelsk lektionen pga att hade bestämt tid med kuratorn. Vi pratade om Tokio Hotel konserten. Sen hade jag rast, sen hade jag hemkunskap där jag arbetade med Mergime och Emmi och vi gjorde kanelbullar. Sen hade jag rast igen, och sen hade jag tyska sen slutade jag. Jag hade läst på rätt bra till tyskan, idag! Vi hade i läxa att kunna propositioner som styr ackusativ och propositioner som styr dativ. Mycket enkelt, faktiskt.
Jag tror hur som helst att jag sårade mamma lite när jag berättade att jag och kuratorn snackade om Tokio Hotel konserten. Jag har liksom bra relation med både min pappa och mamma och jag kan berätta allt för dem. Dock kunde jag inte det om hur jag känner för tokio hotel. Jag har ju känt smärta i hjärtat och liknande när jag lyssnar på dem, och får det fortfarande. Tror dock inte att det är panikångest, vilket jag och kuratorn trodde ett tag, utan vi tror att det bara är starka känslor. Jag har försökt säga det till min mamma och pappa, att jag fått smärtor i hjärtat när jag ser Bill tex och hör hans röst och när jag lyssnar på Tokio Hotel. Jag tycker inte så mycket om att prata om det, eftersom jag känner mig lite smått löjlig. Och det är det min mamma och pappa har sagt till mig att det är. De är nog inte heller medvetna om att Tokio Hotel faktiskt räddade mitt liv.
Mamma har en väldigt stor rädsla över att hon och jag ska bli en sån familj där dottorn och mamman alltid bråkar, för vi har aldrig varit såna, och vi bråkar inte särskilt ofta. Därför tror jag hon kände sig ledsen när jag sa till henne att jag hade pratat med kuratorn om Tokio hotel konserten. Ioförsig så sa hon att det var helt okej att jag gick till kuratorn, bara jag berättade det, för det kanske finns saker som jag inte vill prata med mamma om, men ändå. Mamma var ju till och med på konserten med mig och mina vänner. Dock var vi inte tillsammans under själva konserten, vi hade tappat bort varandra innan det.
Nu är hon iallafall ute och går, vilket hon alltid brukar göra. Jag tror hon tänker igenom det, och kommer prata med mig sen när hon kommer hem. Jag tänker bara säga att vi pratade om konserten, nog med det.
Nu ska jag.. jag vet inte om jag ska fortsätta skriva på min ff eller om jag bara ska kolla på tv. Kul start på lovet! Jag ville faktiskt vara med natalie och rebecca, men de är i stan och så.. Tänkte ge er en dagens outfit idag, men det är lite försent idag. Jag gör det kanske i morgon. Sen har jag köpt en blå blus från gina tricot!
Comments
Trackback
