Vad är perfektion?

Vad menar folk egentligen när de säger att ingen är perfekt? Hur är man perfekt?
Jag undrar vad folk egentligen ser som ''perfekt''.
Jag kan ge er min befattning av ordet perfekt.
Den bilden jag har fått i huvudet av vad folk tycker är pefekt, är att folk ska vara felfria. På pricken. Att folk utan brister, komplex, dåliga vanor, dåliga dagar och dåligt humör är perfekta. Men faktum är att det finns inte en enda sån människa i hela världen, det kan jag lugnt garantera. Och skulle det visa sig motsattsen.. då blir jag helt blown away. Garanterat.
Att ha brister, att ha komplex, att ha dåliga vanor, att ha dåliga dagar och vara på dåligt humör är bara mänskligt. Det är en del av människans natur. Alla går igenom det.
Jag tycker att man är perfekt när man har brister, men man försöka dölja dom eller förbättra dom.
När man har komplex men försöker övervinna dom och bara älska sig själv, fast än att man kanske inte har världens finaste ögon, näsa eller vad man nu kan störa sig på.
När man har dåliga vanor som man försöker att bryta.
När man har dåliga dagar men försöker se allt från den ljusa sidan.
När man är på dåligt humör och låter folk veta det så man inte startar konflikter med sina nära och kära och försöker att vara glad och inte låta allt gå ut över dom.
När man misslyckas men ändå inte ger upp.
Det är perfektion för mig. Det viktigaste här i livet är att följa ens hjärta och aldrig ge upp på sina drömmar. Visst, det betyder inte att drömmarna kommer gå i uppfyllelse bara för att man aldrig ger upp, men många gånger så ser folk ens prestation och oftast så går ens drömmar i uppfyllelse. Tappar du hoppet, tålamodet och framför allt ditt självförtroende, då är det kört. Då kan du likabra börja om från början, och från grunden.
Man måste lära sig att vara stark och självständig. Det är svårt, men man klarar det. Det är inte så att man inte ska förlita sig på sina vänner, eller inte ha några vänner alls. Inte alls! Tvärtom; du ska kunna lita på alla dina vänner, kunna berätta dina mörkaste hemligheter för dom. Men du ska också kunna stå på dina egna ben när de vänder dig sina ryggar. Alla kommer inte alltid stötta dig med allt i livet. Det är då du måste klara dig själv, och ger man då aldrig upp sina drömmar, då är man perfekt. När man klarar sig på egna ben.
Så, jag tycker inte om uttrycket ''nobody's perfect''. Det är helt onödigt. Eller, ja, det beror ju nu på vad folk definerar som perfekt.
Jag tycker iallafall att man är perfekt när man är sig själv, försöker ha kul i livet samtidigt som man får lösa seriösa problem. När man har brister och antingen accepterar det, eller försöker övervinna dom. När man har komplex över sin kropp men ändå förstår att man är vacker som man är. När man har dåliga vanor men jobbar på dom. När man har dåliga dagar och dåligt humör lite då och då, men försöker hantera det på bästa sätt.
Alltså, perfekt är man när man aldrig ger upp.
Hur är en människa perfekt för er?
Vad menar folk egentligen när de säger att ingen är perfekt? Hur är man perfekt?
Jag undrar vad folk egentligen ser som ''perfekt''.
Jag kan ge er min befattning av ordet perfekt.
Den bilden jag har fått i huvudet av vad folk tycker är pefekt, är att folk ska vara felfria. På pricken. Att folk utan brister, komplex, dåliga vanor, dåliga dagar och dåligt humör är perfekta. Men faktum är att det finns inte en enda sån människa i hela världen, det kan jag lugnt garantera. Och skulle det visa sig motsattsen.. då blir jag helt blown away. Garanterat.
Att ha brister, att ha komplex, att ha dåliga vanor, att ha dåliga dagar och vara på dåligt humör är bara mänskligt. Det är en del av människans natur. Alla går igenom det.
Jag tycker att man är perfekt när man har brister, men man försöka dölja dom eller förbättra dom.
När man har komplex men försöker övervinna dom och bara älska sig själv, fast än att man kanske inte har världens finaste ögon, näsa eller vad man nu kan störa sig på.
När man har dåliga vanor som man försöker att bryta.
När man har dåliga dagar men försöker se allt från den ljusa sidan.
När man är på dåligt humör och låter folk veta det så man inte startar konflikter med sina nära och kära och försöker att vara glad och inte låta allt gå ut över dom.
När man misslyckas men ändå inte ger upp.
Det är perfektion för mig. Det viktigaste här i livet är att följa ens hjärta och aldrig ge upp på sina drömmar. Visst, det betyder inte att drömmarna kommer gå i uppfyllelse bara för att man aldrig ger upp, men många gånger så ser folk ens prestation och oftast så går ens drömmar i uppfyllelse. Tappar du hoppet, tålamodet och framför allt ditt självförtroende, då är det kört. Då kan du likabra börja om från början, och från grunden.
Man måste lära sig att vara stark och självständig. Det är svårt, men man klarar det. Det är inte så att man inte ska förlita sig på sina vänner, eller inte ha några vänner alls. Inte alls! Tvärtom; du ska kunna lita på alla dina vänner, kunna berätta dina mörkaste hemligheter för dom. Men du ska också kunna stå på dina egna ben när de vänder dig sina ryggar. Alla kommer inte alltid stötta dig med allt i livet. Det är då du måste klara dig själv, och ger man då aldrig upp sina drömmar, då är man perfekt. När man klarar sig på egna ben.
Så, jag tycker inte om uttrycket ''nobody's perfect''. Det är helt onödigt. Eller, ja, det beror ju nu på vad folk definerar som perfekt.
Jag tycker iallafall att man är perfekt när man är sig själv, försöker ha kul i livet samtidigt som man får lösa seriösa problem. När man har brister och antingen accepterar det, eller försöker övervinna dom. När man har komplex över sin kropp men ändå förstår att man är vacker som man är. När man har dåliga vanor men jobbar på dom. När man har dåliga dagar och dåligt humör lite då och då, men försöker hantera det på bästa sätt.
Alltså, perfekt är man när man aldrig ger upp.

Hur är en människa perfekt för er?

Comments
My

Jag håller med dig i det du säger om att folk har en vrickad uppfattning på perfekt, men inte helt i din version av perfekt. Det kommer jag dock till nu:



Min version av perfekt anser jag ligga i betraktarens ögon. Så till vida att eftersom alla är så olika, tänker och känner olika så är perfektion olika definerat för alla. Och när det kommer till en människa, så är brister ett måste. För brister är lika viktiga som styrkor för att skapa perfektion.

Allt handlar om en balans, och hur man använder sig av det. Hurvida man förbättrar sina brister eller omvänder dem till bra egenskaper tycker jag dock inte spelar in. Det är inte perfektion för mig.



En PERSON som är perfekt i mina ögon är stark på egna ben, oberoende, fri och accepterar sina brister. De inser att de kanske inte är världens mest muskulösa, men det vägs upp av att till exempel vara så vackert poetisk att det är magiskt att prata med personen i vanliga, simpla konversationer.

Perfekt utseende för mig är inte att ha felfri hy, utan att ha de där förtrollande ögonen och de där oerhört sköna proportionerna som är felfria pusselbitar i mina ögon.



Som sagt: Allt ligger i betraktarens ögon. Och det spelar ingen roll om brister finns eller om de inte existerar alls. Det beror helt på personligheter och hur man passar ihop som vänner, partners, whatever.



Det blev lite rörigt nu tror jag, men jag hoppas du förstår något..hahahah.

2011-06-30 @ 20:05:47
URL: http://lettersinvain.blogg.se/
My

Sv: Jag kan prova!



Självklart, förhoppningsvis funkar det bättre att pilla med designen hos dig (hos mig funkar det inte, i alla fall inte på min nya.... lol).

2011-06-30 @ 20:10:30
URL: http://lettersinvain.blogg.se/

Comment here:

Name:
Kom ihÂg mig?

E-mail: (will not be published)

URL/Blog:

Comment:

Trackback