Josefin Borgman

Det är en glad Josefin som sitter här och skriver. Igår hade vi som sagt uppspel, 50/60-tal. Min grupp körde Gimme Some Lovin', Hey Bulldog, Fa-Fa-Fa (Sad Song) och Lucille. Riktigt bra låtar, med andra ord! Och riktigt bra framträdande! Gimme Some Lovin' var hur grym som helst, så även Hey Bulldog. Fa-Fa-Fa var min låt, och det blev lite skön allsång båda gångerna (vi spelar först upp för tvåorna på eftermiddagen och för föräldrarna på kvällen). Sedan hade vi ju då Lucille.. Jag vet inte hur jag ska förklara det. Jag har nog aldrig rört mig på det sättet på en scen förut. Det var något som hände när vi spelade, och något som stärkte känslan när publiken hängde med. När vi spelat klart möttes jag av massa kramar och betydande och fina ord från många håll. Så jäkla lycklig var jag! 

Jag har nog aldrig varit så stolt över mig själv i hela mitt liv. Och jag vill bara tacka världens bästa klass och världens bästa skola för att ni är så grymma allihopa. Alla banden lyfte verkligen på taket igår! Ni som inte var där; fy fan, ni missade verkligen något stort!

Idag gick jag hem från skolan efter nationella provet. Har inte mått så bra sen igår, trots uppträdandet. Jag började må illa innan vi skulle gå upp på scen, men tänkte att det bara var för att jag var nervös, men sen har det suttit i lite, och huvudvärken kom också lite senare.

Nu ska jag ta mig något att äta och sedan ska jag bara ta det lugnt! Hoppas ni mår lite bättre än mig, och att ni är precis lika glada som jag är! 
Avslutar inlägget med en tuff bild på mitt lillfinger som blev hardcore imorse på tåget. Köttigt.