Josefin Borgman

Alltså, åhh... Känns inte alls som att det här med att blogga är min sak längre! Jag har en ''blogg'' (ser det mest som en dagbok, lite mer personlig men inte för personlig) på ett forum som jag skriver i mycket oftare än jag gör här. Jag vet inte, det är bara så mycket enklare där... Det är ju ett forum, bara medlemmar kan läsa bloggen där. Och eftersom det är ett forum så känns det mer okej och lättare att bli mer personlig där, även om jag inte vill gå in på för djupa detaljer. 

När det gäller just bloggar, att skriva om sig själv osv, så är det frustrerande för mig... Hela texten påverkas nästan enbart av humöret jag har just när jag skriver inläggen. Därför har det oftast blivit att jag skriver här när jag är glad och på bra humör, men ska jag vara helt ärlig mot er så är jag inte glad så ofta längre. Jag är på dåligt humör nästan varje dag. Personliga anledningar, givetvis. Jag vill inte att mina inlägg på en offentlig blogg för hela världen ska påverkas så mycket av mitt humör. Jag vill kunna skriva även om jag är ledsen, arg osv. Men jag kan inte det. Och jag vill inte att texterna ska bli superdupermega-glada när jag är på jättebra humör heller, så att folk tror att jag är världens lyckligaste människa som aldrig någonsin har problem och beskymmer. Jag säger inte att jag inte vill visa känslor och personlighet, jag menar bara att jag vill kunna ha en viss ''känsla''/stil i alla mina texter. Det känns mest professionellt. Bloggen jag har på mitt forum, det är ju ingen blogg på samma sätt och den är inte lika offentlig som denna är, så där bryr jag mig inte. Vad jag skriver om där varierar dessutom väldigt mycket, ibland skriver jag om mina dagar, delar shoppingglädje och ibland rantar jag och skriver av mig om mitt mående osv. Det sistnämnda gör jag allt mer sällan nu för tiden, men det händer ibland. Som sagt, det är liksom inte en blogg på samma sätt.

Varför jag håller kvar denna bloggen öht är för att jag inte vill radera alla fina minnen jag delat med mig av här. Jag har skrivit här i några år, och jag älskar att gå igenom gamla inlägg osv. Jag vill också kunna fortsätta ladda upp fler minnen här, saker jag vill kunna titta tillbaka på om ett år och ännu längre fram. Liksom, min resa genom livet. Fast eftersom jag har den andra bloggen som inte är lika offentlig så kanske jag kan göra denna lite mer ytlig? Jag tänker mer bilder och mindre text. Nästan ingen text alls, utan bara så att man kan förstå bilderna. Bloggen blir mycket mindre intressant att läsa och följa då kanske, just eftersom den inte är så personlig, men ärligt talat så gör det mig inget. Jag har bloggen för min skull, ingen annans. 

Okej, så får det bli. 
Haha, det var egentligen meningen att jag skulle lägga upp bilder från vad jag har gjort idag och att texten om denna bloggen bara skulle vara kort... Oops. Oh well, får väl göra ett inlägg till!

Såg precis en intervju Bruce Jenner nyligen hade med Diane Sawyer. Jag rekommenderar starkt att ni ska kika på den! I've got nothing but respect for Bruce, detsamma gäller Kardashian-gänget. Jag har sett någon säsong av deras serie och jag måste verkligen erkänna att jag gillar dom. Dom verkar vara så himla härliga och bra människor.

Back to the interview. Det Bruce pratar om i intervjun tycker jag är himla viktigt. Det allra viktigaste budskapet han ger ut är att folk måste bli mer open-minded och open-hearted. Och givetvis att man alltid ska vara sig själv, annars kommer man inte bli lycklig. 
Jag har personligen aldrig haft problem med att förstå andra människor från deras perspektiv och ha respekt för dom. Det finns väldigt få människor jag inte har respekt för. Givetvis vill jag ha respekt mot alla, men de få jag inte har respekt för längre har satt sig i den sitsen själv. 

Jag tror att många skulle behöva se denna intervjun för att få en lite bättre insikt i hur det kan vara att leva på det sättet som Bruce har gjort. Få mer förståelse. Det är såååå viktigt, och kan man inte förstå tänker öht så kan man åtminstone lära sig att ändå visa respekt!


Heja dig, Bruce!

När jag hittar en skådespelare som jag tycker om kan jag spendera flera dagar framför datorn och bara kolla på intervjuer och filmer/serier de har gjort. Skådespeleri är något jag länge tyckt om. Höll på med teater något litet när jag var mindre, eftersom min mamma har hållit på med det i stora delar av sitt liv. Sedan växte ju mitt intresse för musiken så det var inte så mycket teater/skådespeleri, men sedan när jag gick i gymnasiet fick jag upp intresset för både skådespeleri och film. Vi hade ju även en musikal sista året i gymnasiet där jag hade en liten roll. Var med som statist i filmen som spelades in i Landskrona hösten 2013, den kommer ut senare i år. Hade gärna velat bli skådespelerska, men det är ju en ganska tuff bransch att komma in i. Och som mitt liv ser ut just nu har jag ingen motivation. 
Anyway. Tänkte prata lite om mina favoriter. Jag har en del, hehe, men jag tänkte dra upp mina tre största förebilder inom ämnet! Förutom dessa här nedan har jag även gillat Lindsay Lohan under hela min uppväxt, Johnny Depp är en självklarhet, Ben Stiller. Listan blir oändlig nu när jag tänker på det. 
När jag hittar en ny favoritskådis spenderar jag dagar framför datorn och bara kollar på intervjuer och ser deras arbeten. Jag är en person som lär mig mycket genom att observera och kolla på andra, så jag får ut väldigt mycket av det. Det inspirerar mig osv. 

Hugh Dancy, Matthew McConaughey och Leonardo DiCaprio är iallafall mina absoluta favoriter just nu. 

Jag vet inte vad som hänt. Jag har aldrig haft ett större intresse till att läsa böcker, förutom självbiografier. Sedan fick jag för mig att läsa Hobbiten för att sedan läsa Sagan Om Ringen. Efter att jag läst färdigt Hobbiten valde jag att läsa Konsten Att Läsa Tankar (mest för att begripa människor bättre, mycket bra bok!) och sedan drogs jag till Silmarillion. Silmarillion har jag knappt påbörjat, det var en ganska tung bok. Så istället fick jag en bok som hette Lär Känna Psykopaten, som jag läst ungefär hälften av. Men när jag fick hem The Fault In Our Stars började jag läsa den. Jag läste ut den idag, så det tog mig en vecka att läsa ut den. Och det kan ha varit den bästa boken jag någonsin läst, och någonsin kommer läsa. Den var så fångande och vacker att jag egentligen vill läsa om den redan ikväll, haha... Den fick mig att vara stolt över vad jag känner i förhållande till andra människor. Den fick mig att känna mig stolt över mig själv som person, faktiskt. Jag har inte känt mig stolt över mig själv och mina känslor på väldigt länge, om alls överhuvudtaget faktiskt. Jag associerar den boken med feel-good känslor, och jag vill bara läsa den om och om och om igen... Kan förresten skriva en recension om den imorgon här!

Men jag tänkte låta den vila, iallafall ett tag. Så nu ger jag mig in på Sagan Om Ringen, börjar med Ringens Brödrarskap. Tolkien skriver oftast ganska långa kapitel (iallafall enligt min mening) och långa meningar, och jag började för ca en timme sedan och har inte ens kommit förbi prologen. Okej, den är ganska lång, men ändå... 
Så, hans böcker är lite tunga i allmänhet för mig. Men jag gillar sättet han skriver på, och framför allt berättelserna! Jag kände mig lite tom när Hobbiten tog slut, så jag vet att jag kommer fastna för Sagan Om Ringen-triologin också. 

Har en annan bok i bokhyllan som jag ännu inte läst, Varghunden. Har hört att den ska vara gripande och bra, så jag kanske får läsa den sen när jag är färdig med Sagan Om Ringen! Kanske hinner läsa The Fault In Our Stars först, hehe... 

Någon som har boktips till mig? Tar tacksamt emot!

Bjuder på en bild på mig som jag tog typ igår efter att ha sprungit ut med soporna i regnet..

Idag tänker jag klaga.

Jag är inte den som ofta brukar klaga öppet om saker i mitt liv. Oroa er inte, detta kommer inte vara ett inlägg där jag drar upp alla mina mörka hemligheter, pratar om olycklig kärlek osv. Hahaha, nejnej, jag pratar om något som vid just detta tillfället är det värsta som finns och är värre än aaaallt annat på jorden...

Jag pratar givetvis om mensvärk! Don't get me wrong, mens är också rätt äckligt och hemskt. Men jag gillar mens; det är ett smart sätt för kroppen att berätta för mig att jag inte är gravid. Men mensvärken är något jag gärna skippar! Okej, egentligen finns det många kvinnor och tjejer som har det mycket värre än jag, för jag behöver bara stå ut med det i en dag, ungefär. Ibland får jag små, små kramper några dagar innan mensen kommer, och det är jag också väldigt glad över! Inte för att jag får ont i några sekunder, utan mer så att jag vet att den är påväg! Det tycker jag är skitbra.

Men när man då sitter där med mensen och har denna extrema mensvärk. Då vill man knappt göra något annat än att dö. Man vill egentligen bara äta glass och sitta med värmekudden på magen, och mysa med någon mysig människa. Men vem fan vill mysa med en brud som har mens? Haha. Suger ju! Man vrider och gnider sig i sängen för att man inte vet vad man ska göra med smärtan. Det värsta i mitt fall är att jag inte kan svälja tabletter heller, så p-piller är tyvärr inget alternativ för mig, eller några andra smärtstillande heller. Brustabletter och sånt funkar, men jag klarar mig hellre utan, typ. Så egentligen får jag skylla mig själv!

Så, ikväll ska jag och min mensvärk bara ta det lugnt. Jag orkar nog inte titta på film så jag ska nog läsa. Ska visa er vilken bok jag läser! 

Bjuder på en bild från söndagsnattens oväder. Lyckades fånga en blixt!

Jag vill skriva ett inlägg. Jag kommer nämna vikt på några ställen, men inlägget handlar inte om det. Inlägget handlar om hur det kan vara att känna att man inte kan äta.

Jag kan inte minnas att jag någonsin vägt mer än 47kg. Jag är ca 165cm lång. Oftast väger jag runt 45,5kg. Jag har aldrig kunnat äta särskilt mycket. Jag kommer in på det mer senare i inlägget. Förra veckan fick jag för mig att väga mig, och då visade vågen 43,9kg. Jag började bli lite rädd.

Jag tror inte att jag har en ätstörning. Jag är ganska säker på att jag inte har det, eftersom detta inte sitter psykiskt hos mig. Visst, jag har ångest, känner mig deprimrad, ledsen och ensam många gånger, men det gör väl alla då och då? Vissa känner det oftare än andra. Men i mitt fall har det ingenting med min vikt eller med mat i allmänhet att göra. 
Jag är rädd för att gå ner i vikt. Jag vill så gärna gå upp några kilon. Jag är alldeles för smal, ser jag bilder på min kropp får jag faktiskt lite ångest över det hela. Jag har försökt och försökt att gå upp i vikt, men jag vet inte hur jag ska bära mig åt. När jag var liten dansade jag rätt mycket, men jag la av med det för några år sedan. Jag har haft ganska dålig hållning i hela mitt liv, det är inte förrens nu som jag verkligen försöker sitta rakt upp, gå rakt upp osv. För inte så jättelängesen gymmade jag i 4 månader. Jag vet inte om min vikt ändrades särskilt mycket då, kanske lite. Jag märkte iallafall ingen större skillnad. 

Grejen är att folk omkring mig börjar bli oroliga för mig. De märker att jag gått utan mat halva dagen, vilket jag inte ens lägger märke till alltid. Jag känner mig sällan hungrig. Oftast äter jag för att någon har påminnt mig om att äta eller för att jag själv tänker ''jag kanske inte känner mig så hungrig men jag behöver mat för att få energi'' osv. Jag äter sällan upp allt jag har på tallriken. Idag åt jag faktiskt upp hela min portion, och jag blev fan stolt! Då vet man att något är fel, när man blir stolt för att ha ätit upp en hel portion. Jag blir fort mätt, sedan spelar det ingen roll hur snabbt eller långsamt jag äter. Jag tycker det är tråkigt att äta. Jag kan ta fem tuggor och redan då börja känna mig ganska mätt. Jag äter oftast tills jag verkligen inte klarar mer, tills jag får klökningar bara när jag tar upp maten med gaffeln. Det hemska är att det inte alls tar lång tid tills jag når det stadiet. Som jag nämnde, det är sällan jag orkar äta upp allt jag lägger upp på en tallrik. Jag lägger ändå upp så mycket jag tror jag klarar av och vill äta, men jag klarar sällan av att äta upp allt. Jag vill gå upp i vikt, jag är trött på att alltid lämna kvar mat på tallriken, jag vill ju äta upp allt! Men jag kan inte. Och jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det.

Jag trivs i min kropp, det gör jag. Jag har lärt mig att göra det. Men jag kan inte hjälpa att tänka på att jag borde gå upp i vikt, istället för neråt. Men tydligen har jag lättare för att tappa vikt än att gå upp i vikt. Jag förstår att många tror att det är en bra egenskap att ha, att många hellre vill ha lättare för att tappa vikt än att lägga på sig vikt. Men tro mig, det blir lätt så fel och jag skulle vilja påstå att det är svåraret att gå upp i vikt än att gå ner i vikt.

Jag orkar inte allas tjat längre. ''Du måste äta mer!''. Ja, jag vet att jag måste äta mer, kanske röra på mig mer osv. Men jag kan inte äta mer. Jag vill, men jag kan inte. Jag vill rädda mig själv men jag kan inte.

Vill börja med att inflika att jag har haft en mysig födelsedag! Jag är nöjd!

Alltså, jag tycker ju om bloggar. Och jag önskar att min blogg var mer intressant osv. Men jag har faktiskt 0 inspiration att fortsätta med bloggen..

Don't worry, jag tänker aldrig slänga iväg denna bloggen! Vill hålla den vid ''liv'' så länge som möjligt. Har ju haft denna i några år nu och jag vill kunna gå in här när jag vill och läsa gamla grejer. Så, jag ska försöka hålla den kvar på något sätt. Kanske dags att ändra lite i designen? Det kanske ger lite inspiration? Det jag egentligen behöver inspiration till är inläggen. Kanske inte behöver skriva tre inlägg varje dag och sådär, men lite oftare än vad jag gör nu. Och lite roligare inlägg, såklart!

Jag vill helt klart börja med Youtube också. Men först vill jag skaffa en bättre kamera. Eller, en kamera som är enklare att filma med. Ska jag filma med min systemkamera, som jag helst vill för att få bra kvalité, blir det krångligt att ställa in skärpan eftersom jag inte kan vrida skärmen. Kompaktkameran har ju automatiskt fokus, men det blir inte alls samma kvalité på varken bild eller ljud. Så... Vi får se! Har inte riktigt råd med en ny kamera som det ser ut nu heller. Men kanske någon gång i framtiden, kanske kan börja spara inom en snar framtid!

Här bjuder jag på en bild sålänge!

Jag satt igår och funderade på vilka album jag gillar allra bäst. Det skiftar givetvis lite ibland, men dessa är de som varit mina favoriter de senaste månaderna. Min CD-samling är inte så stor som jag önskar, men det finns ändå en väldigt massa bra album! Lite från Black Sabbath, Aerosmith, Bon Jovi, Beyoncé, Green Day, The Rolling Stones, Queen osv... Men som sagt, dessa har varit några bland mina absoluta favoriter den senaste tiden!


/Yesterday I thought about my favorite albums. Of course it changes from time to time, but these have been my favorites for a while now. My CD collection is not as big as I want it to be, but there's a lot of good albums in there! Albums from Black Sabbath, Aerosmith, Bon Jovi, Beyoncé, Green Day, The Rolling Stones, Queen and so on... But as I said, these have been my favorites for a while now!

Min bästa vän.

Jag har några få vänner som är mina allra bästa vänner. Jag väljer dock att skriva lite om Natalie. Jag har känt henne längst, sedan vet jag inte om de allra vill synas på min blogg, hehe.

Natalie fick jag kontakt med för väldigt många år sedan... Tidigast 2007. Så runt 2007/2008. Vi hade en gemensam vän som introducerade oss för varandra, just för att vi råkade ha ett gemensamt favoritband; Tokio Hotel. Tokio Hotel var hela min värld i den perioden av mitt liv och jag kände ingen annan som lyssnade på dom lika mycket som jag. 
Vi hade endast kontakt via internet från början. Vi höll det där ganska länge innan vi vågade träffas för första gången, trots att vi inte bodde så långt ifrån varandra. Vi båda bor ju i Landskrona. Sedan började vi träffas, sedan träffades vi oftare och så höll vi på sådär. Sedan gled vi lite isär, av olika anledningar. Det var inget allvarligt, vi bråkade inte eller så. Vi bara... Jag vet inte, tappade kontakten lite. Men nu, för något år sedan, fick vi igång kontakten riktigt mycket igen och det känns helt underbart! Natalie är en av de allra första jag går till när jag måste prata eller berätta något. Hon är en av de få personer jag verkligen kan lita på till 110%! Skulle aldrig vilja se henne försvinna ur mitt liv, henne värderar jag väldigt högt och jag tar henne aldrig för givet. Skulle aldrig byta ut henne mot något i hela världen!

HÄR kan du hitta hennes blogg! (som jag nämnt tidigare, hon håller också på med denna listan! Det var faktiskt hon som gjorde den!)

/My best friend. I have a few friends who are really close to me. But I chose to write about Natalie since I've known her the longest. Besides, I don't know if the other ones wants to be seen on my blog, hehe. Me and Natalie got to know each other years ago... Earliest 2007, so somewhere between 2007/2008. We had a friend in common who introduced us to each other since we had the same favorite band; Tokio Hotel. Tokio Hotel was my entire world at that point of my life and I didn't know anyone who listened to them as much as I did. In the beginning we only talked through internet. We did that for a very long time until we found the courage to meet in real life, even though we didn't live far from each other. We both live in Landskrona. Then we started seeing each other, then we started hanging out more often. Then we kinda lost contact, not completely... But we didn't talk as much, for different reasons. It was nothing serious, we weren't fighting or anything. We just... I don't know, lost contact. But now, a few years ago, we found our way back and that feels amazing! Natalie is one of the first people I got o when I have to talk to someone. She's one of the few persons I really trust, 110%! I would never want her to disappear from my life, I value her very high and I never take her for granted. I would never change her for anything in the world! HERE you can find her blog (as I said before, she's also doing this list! Actually, she came up with it!)

Varning: Jag gillade denna filmen läskigt mycket.
Alltså... Det kanske var lite dumt av mig att vänta med att skriva denna ''recensionen'' på filmen, för jag har inte hela filmen fräscht i minnet nu. Men behövs det egentligen? Nej, verkligen inte! 
Detta är en film som jag velat se huuuur länge som helst. Enda sedan jag hörde att Leonardo DiCaprio, som är min absoluta favoritskådis, skulle vara med i den har jag längtat! Och när jag insåg att han gjorde den med Martin Scorsese, som har regisserat och producerat filmen, visste jag att den skulle vara lååångt från dålig! Så, jag hade väldigt höga förväntningar på filmen, och självklart så var mina förväntningar ändå fruktansvärt låga. Det insåg jag när jag satt där inne och filmen rullade. 
Filmens handling är verklig. Den handlar om Jordan Belfort som är en börsmärklare. Jag har sett några intervjuer med Leonardo inför denna filmen, och han har berättat att han träffat Jordan många gånger och att de har försökt göra filmen efter Jordans beskrivningar om hur det var och gick till. Detta är en film med mycket humor (jag skämtar inte när jag säger att jag aldrig någonsin skrattat så mycket åt en film!), sex och droger. Och business såklart. Det finns även några scener där Jordan (Leonardo) kollar in i kameran och pratar, ''förklarar'' saker, och det känns verkligen som att han pratar med just dig, som tittar på filmen.
Leonardo är givetvis inte den enda i filmen som är en genialisk skådespelare. Jag tycker att alla skådespelare i denna filmen gör ett fantastiskt jobb, och jag tycker att alla borde få något slags pris, haha! Men Leonardos insats är ju det som fångar mig mest när det gäller skådespelarna, eftersom han är min favorit och även en förebild för mig. Jonah Hill gjorde även han en fenomenal insats!

Slutsats: Gå och se filmen! Är du inte så intresserad av denna filmen, så måste du se den ändå. Jag är en sådan person som verkligen måste ha en film på DVD om jag älskar den, och denna kommer bli den nya favoriten i min filmhylla när den kommer ut! Nu ska jag få mitt lilla damputbrott: SÅ SJUKT JÄVLA BRA FILM! ALLTSÅ DET ÄR HELT SJUKT!!!!! Martin Scorsese och Leonardo DiCaprio är genier, vill ha måååånga många fler filmer av dom i framtiden! 

/Short translation: This movie is genius. I can't remember the whole movie freshly now, but that doesn't matter. Leonardo DiCaprio is my absolute favorite actor, and I've been wanting to see this movie for a long time. I'm also a big fan of Martin Scorsese, even if I haven't seen too many of his movies. I've seen the ones he's been doing with Leonardo, and I really really want more movies where they work together, because it's freaking genius. I had really high expectations for this movie, and when I saw the movie I realized my expectations were waaay to low! I've never laughed so much at a movie, so there's a lot of humor in it, but also sex and drugs. And business, of course. The scenes where Jordan (Leonardo) speaks directly into the camera is amazing. Feels like he's talking directly to you. This story is based on reality, and Leonardo has met Jordan many times and they tried getting the things Jordan told him into the movie. That's really cool! All the actors were great, but Leonardo especially caught my eye. Jonah Hill were also truly amazing! So, for the summary: See the movie! You will like it! IT'S SO FREAKING GOOD! Martin Scorsese and Leonardo DiCaprio har geniuses! They should, as I said, make many more movies together!

 

Nyårslöfte... Brukar ni ha det? Inte jag... Jag har inget emot nyårslöfte, jag känner bara att det inte är något för mig. Något jag däremot kommer börja med, från och med 1 januari, är att skriva små lappar och lägga dom i en glasburk.

Jag ska skriva ner alla bra saker som händer mig under året. Det kan vara allt från att få ett bra betyg på ett prov man pluggade stenhårt till, eller till en konsert, en kväll med vännerna eller vad som helst. Sedan öppnar man den i slutet av 2014 och får en massa flashbacks och blir glad över vad man fått. Kul idé va? Har velat göra detta sedan typ ett halvår tillbaka, men jag tycker det känns bättre att börja när ett nytt år kommer, istället för att börja mitt i året. Så, nu får jag snart äntligen göra det! Vid sidan om tänkte jag dessutom ha en bok som jag ska försöka skriva i varje dag, om vad som hänt under dagen. Som en dagbok. Jag kommer, såklart, fokusera på hur jag känner. Mår jag bra så ska jag förmedla det, är jag ledsen ska jag förmedla det. 

Gör ni det också!

/New Year's Resolutions... Do you have any? I don't... I don't mind New Year's Resolutions, I just feel it's nothing for me. I've never had any. However, something I will be doing, starting January 1st, is writing small notes and put them in a glas jar.
I'm gonna write all the good things that happens to me during the year. It can be everything between getting a good grade on the test I studied for, or a concert, or a night with my friends or anything. Then, by the end of the year, you open that jar and read all the notes and get nice flashbacks, and get happy about the things that were given to you. Nice idea, huh? I've been wanting to do this for like half a year now, but I didn't feel like starting doing it in the middle of the year, so I waited. Finally, I get to do it! I think I'll have a book as well where I write everyday about my days. Like a diary. I will, of course, focus on how I feel. If I'm happy, I'll write about that, and if I'm sad I'll write about that. Do it you too!


Första bilden är min, de två andra från WeHeartIt. /First picture is taken by me, the others are from WeHeartIt.

Något jag ofta tänker på är att få komma bort. Jag är inne på Pinterest dagligen (får jättemycket inspiration där! Här är min Pinterest) och följer en del som lägger upp otroligt fina bilder på naturen. Det står inte alltid vart bilderna är tagna och det är lite synd. Men ett ställe jag inte kan sluta tänka på är Nya Zeeland. Jag vill dit så otroligt mycket! En dag ska jag dit... Får jag drömma riktigt mycket vill jag också bo där någon gång. Jag har ju, som ni kanske förstår, bara sett bilder och videos från Nya Zeeland. Det räcker med att titta på Sagan Om Ringen och The Hobbit så får man sig en liten uppfattning om hur där ser ut. Jag SKA dit någon gång i mitt liv! 

Jag drömmer ofta om att få bo nära en stor skog. Kanske en liten sjö eller något också. Tänk att bara, när som helst, kunna ta på sig ordentliga kläder, ta med kameran och bara gå ut i skogen och fota och bara andas. Få se naturens skönhet. Kanske även att lära sig bågskytte ute i den vilda skogen. Sitta där ute, på en sten nära en sjö med ett vackert vattenfall, och bara vara. Bara titta. Åh!

Här kommer de senaste inspirationsbilderna från min Pinterest! Titta och njut!

 

 

Ett band jag mer och mer börjat lyssna på är badbad. Det består av Chelsea Tyler (Steven Tylers dotter) och Jon Foster. Deras musik är annorlunda jämfört med den musiken jag vanligtvis lyssnar på, men jag älskar dem! 

Tyvärr har de inte hunnit göra så mycket, de har endast en låt på Spotify. Someone New heter den, och den kan ni hitta HÄR! 
Ni hittar även dem på Soundcloud, om du trycker HÄR. Där har dom Someone New och en cover på en annan låt, Sinnaman. 

 

 

 

(English translation below the pictures!)

Jag kommer faktiskt inte riktigt ihåg hur jag fick reda på att de sökte tusentals statister till filmen Zon 261, som spelas in i Landskrona. Har för mig att någon av mina föräldrar sa det, och att jag sedan gick in på deras Facebook-sida för att kolla. I vilket fall som helst så skickade jag och Natalie in intresseanmälan till dom. Och vi kom med! Kändes stort bara det, hehe!
Så, varför ville jag vara statist i filmen? För att synas i en film? Eller? Nej, självklart inte! Det är ju såklart otroligt kul om jag syns någon gång när den senare släpps på bio och DVD, men det var inte alls därför jag ville vara med. Jag har vetat med mig själv i något år nu att jag är väldigt intresserad av film. Allt från skådespeleri till hur man spelar in, hur man riggar upp, vilka tillbehör man har till kameran och vilka inställningar man har. Hela produktionen. Och det var främst därför jag åkte dit. För att jag ville se hur det gick till vid en riktig filminspelning, för att se en riktig produktion och riktiga skådespelare. Det har varit väldigt utvecklande för mig på många plan att få vara med, samtidigt som det varit en väldigt kul grej man kan skryta lite om för sina vänner. Efter denna upplevelsen kan jag nästan helt garantera att jag vill jobba med film i framtiden. Både som skådespelerska (helst det!), filmfotograf, klippare/redigerare och regissör. 

Just Zon 261-cewet och teamet har varit så fantastiskt trevliga och snälla mot oss. Alla statister som läser detta kommer känna igen sig i att det verkligen var tufft, hehe. Särskilt när det var mindre bra väder ute! Man kom till samlingsstället tidigt på morgonen för att vänta en ganska lång stund på smink för att sedan åka ut till location. Väl där fick man oftast vänta ännu längre. När man väl börjar spela in scenerna så är det mycket som händer. Man ska ha sitt fokus utan att börja skratta, sedan får man oftast göra om det ett par gånger. Sedan ska det bytas vinklar, och det går oftast mindre fort. Sen ska man göra samma saker ännu fler gånger. Så, ni hör själva, filmbranschen och allt vad det heter är ju långt ifrån glamouröst, men j*vlar vad kul det är! Sammanlagt var jag där 6 dagar!

Måste även inflika att Fredrik Hiller är en fantastisk regissör! Har inte sett hans andra filmer ännu (han har bland annat gjort Psalm 21) men jag har ju sett hur han jobbar och han sprider så mycket energi! Har även tittat på säsong 2 av Bron (grymt bra serie!) där han är med. Hade varit kul att jobba med honom i framtiden!

Så, om du någonsin funderar på om du ska vara med i en film, tveka inte! Det kommer bli jobbigt, du kommer vara trött, men du kommer även bjudas på en otrolig resa, en utvecklingsresa. Lär dig så mycket som möjligt och ta åt dig så mycket du kan. För det är det värt!

Här är alla sminkningar jag fick! Fick ingen sminkning den tredje dagen, de behövde osminkat folk då. Sminket kommer såklart se annorlunda ut i filmen!

 

 

Tidigare i veckan släppte Apple en ny uppdatering till iPhonen (eller, ja, jag fick uppdatera datorn också, och pappa påstår att Apple-TV ska få en uppdatering också) och igår tog jag mig tiden att uppdatera. Först väntade jag med att uppdatera för att se hur allt såg ut, men sen kände jag att jag bara ville få det gjort så jag slapp fixa med det senare. Även om den nya uppdateringen har varit en stor ''snackis'' denna veckan så vill jag ändå dela med mig av mina åsikter.

Om du frågar mig om jag gillar iOS6 eller iOS7 bäst, kommer jag svara iOS6. Den gamla designen var så mycket snyggare än den nya. Jag gillar inte ikonerna, jag gillar inte att allt är så vitt och ljust. Telefonen känns också mindre modern på något sätt, designen känns inte lika.. Fin, eller något. Vet inte riktigt hur jag ska förklara. Sedan gillar jag inte heller att skärmen typ fade:ar ut (sorry för stavningen på det ordet, hahaha), telefonen känns bara segare då, haha. Det finns däremot några saker som är bra med iOS7, och det är till exempel att det är lättare att sätta på blixten nu. Jag gillar också att de har lagt in lite olika filter till kameran, och att de delar upp videos i en egen mapp så det är lättare att hitta dom. Och det här med att man kan blockera nummer så smidigt är riktigt bra! 

Så, även om iOS7 har några bra grejer, så föredrar jag ändå den gamla. Vad tycker ni?


/Earlier this week Apple released a new update for iPhone (okay, I had to update my computer as well, and my dad says there'll be a new update for Apple-TV as well) and I updated my phone yesterday. First I waited with updating because I wanted to see how everything looked, but then I just thought I wanted to get it done so I didn't have to deal with it later. Even if the new update has been a popular subject to talk about this week I still want to share some of my opinions. If you ask me if I like iOS6 or iOS7 best, I will answer iOS6. The old design was so much nicer than the new one. I don't like the new icons, I don't like that everything is white and bright. The phone doesn't feel as ''modern'' as it used to in some ways, the new design isn't as... Pretty, or something. I don't know how I should explain. Another thing I don't like is how the screen kind off fades out when you lock it, the phone feels slower when it does that. However, there are a few good things with iOS7, and a few things are that it's easier to turn on the flash-light now. I also like that they have a few filters for the camera, and that they split the videos in another folder so they're easier to find. And I think it's great that you can block certain numbers now! So, even if the iOS7 has a few good things, I still prefer iOS6. What do you think?

Äntligen har en av mina favoritfilmer kommit på DVD! Den släpptes igår, och jag åkte ner till Hemmakväll och köpte den. Jag måste säga att jag är ganska besviken på själva utseendet. Själva omslagsbilden är helt okej (fast jag gillar Blu-Ray omslaget bättre hehe), men skivan är väldigt tråkig. Vanlig svart skiva med vit text. Hade hellre sett skivan i samma mönstret som syns i övre delen på omslaget... Oh well, ska inte klaga!

Jag har endast sett filmen två gånger, varav en gång på bio. Jag tycker det är en helt underbar film, och boken är också fantstiskt bra, såklart. Definitivt en av mina favoritfilmer då själva kärlekshistorien skiljer sig från så många andra... Har ni sett filmen? Vad tycker ni? Hade varit intressant att veta!

Lindsay Lohan är en fantastisk skådespelare som har varit en av mina absoluta favoriter sen jag var liten. Jag minns när jag alltid sov hos min kusin i Malmö, vi kollade alltid på Föräldrarfällan. Det måste ha varit en av mina favoritfilmer, haha! Mean Girls har jag sett alldeles för många gånger, men det är ju trots allt Mean Girls! Jag har inte sett alla Lindsays filmer, men jag ser verkligen fram emot att se dom. För det tänker jag göra.

Lindsay har haft det svårt den sista tiden. Media och resten av världen har både dömt och hånat henne. Tidningar och olika nyhetssajter har skrivit att hon har varit nära att försvinna. Det sårade alltig mig när jag såg vad media, och resten av världen, gjorde. Jag tycker inte att Lohan-skämt är roliga. Uppenbarligen har folk inte försökt se på hennes liv från hennes perspektiv. Därför vill jag rekommendera er att se hennes intervju med Oprah, i Oprah's Next Chapter serien. Ni kan hämta hem avsnittet om ni vill, bara Googla det. Vill ni inte hämta hem det, så antar jag att ni kan se det online någonstans. Jag älskar den intervjun...

För mig är Lindsay en förebild, därför att hon är så otroligt vacker, talangfull och stark. Jag älskar hennes röst (både hennes tal- och sångröst. Har ni hört hennes låtar?!), hennes ögon, hennes ansikte, hennes kropp.. Hon har varit beroende av alkohol (hon är ''ren'' nu), hon har varit på flera rehabiliteringscenter och suttit i fängelse. Världen har varit nära att första henne, för man kan inte skylla allt detta enbart på henne. Nu har hon kämpat sig tillbaka, gjort fler filmer och hon verkar leva ett bra liv igen. Hon verkar må bra. Jag älskar henne och kommer alltid att stötta henne. Jag kommer alltid att finnas på hennes sida. Jag har några kvinnliga förebilder som är riktigt vackra, så som Lauren Conrad och Emma Watson, men Lindsay är nog min allra största förebild. 

/Lindsay Lohan is an amazing actress and has been one of my absolute favorites since I was a kid. I remember when I had often had sleepovers with my cousin in Malmö, we always watched The Parent Trap. It must have been one of my favorite movies, haha! I've seen Mean Girls waaay too many times, but I mean, it's Mean Girls! I haven't seen all of Lindsay's movies, but I'm looking forward to watching them. Because I will. Lindsay have had a hard time lately. Media and the rest of the world has judged her and tried to mock her. Tabloids and different news-sites has been writing that she's been close to disappearing. It always hurt me when I saw what the media, and the rest of the world, did. I don't think Lohan jokes are funny. Apparently people haven't tried to see her life from her perspective. Because of that, I want to recommend her interview with Oprah, in the Oprah's Next Chapter series. You can download the episode, or probably see it online. I love that interview.. To me, Lindsay is a role model because she's so beautiful, talented and strong. I love her voice (both her speaking and singing voice. Have you heard her songs?!), her eyes, her face, her body.. She's been addicted to alcohol (she's clean now), she's been on several rehabilitation centers and been in jail. The world almost destroyed her, because you can't blame it all on just her. Now she fought her way back, she made more movies and she seems to have a good life again. She seems alright. I love her and I will always support her. I will always be on her side. I have a few female role models who are all very beautiful, such as Lauren Conrad and Emma Watson, but Lindsay is probably my biggest female role model.

Åh, så längesen det var jag såg Mean Girls! Det är ju en helt underbar film och hade jag kunnat hade jag sett den en gång om dagen i resten av mitt liv, haha. Det är ju ganska kul att man kan nästan hela filmen utantill! Jag vet inte hur många gånger jag har sett den, och det är ju inte så konstigt. Ingen ska kunna säga hur många gånger dom har sett den, haha! Lindsay Lohan är inte bara en av mina favoritskådisar, utan hon var även den första favoritskådisen jag hade i livet. Hon är så fruktansvärt vacker och talangfull, hade jag fått chansen att träffa henne hade jag inte tvekat. Det hade varit en dröm.

Nu ska jag fortsätta titta på bra grejer här i min ensamhet. Försöker fixa hem andra säsongen av Awkward (som jag tyvärr inte såg förut när jag följde serien) och under tiden den blir färdig ska jag se på The Big Bang Theory. Hoppas ni har det mysigt! ♥

Under sommaren har jag lyssnat på en massa olika band och artister, och förra veckan upptäckte jag Grace Potter & The Nocturnals. Jag har sett en tjej på X Factor i USA som sjöng deras låt Paris (Ooh La La), och både tjejen och låten är helt grymma! Så, jag bestämde mig för att lyssna mer på bandet, och just nu lyssnar jag på tre av deras låtar. Jag älskar dom, jag har dom på repeat!

/During the summer, I've been listening to lots of different band and artists, and last week I discovered Grace Potter & The Nocturnals. I've seen a girl on X Factor, USA, who sang their song Paris (Ooh La La), and it was amazing! So, I decided to listen more to the band, and at the moment I listen to three of their songs. I love them, they're on repeat!

 

Om det är något jag verkligen vill ha, så är det en hund. Jag har velat ha en egen hund så länge jag kan minnas. Min familj hade en hund precis innan jag föddes, men dog pga åldern. Däremot har jag växt upp med hundar omkring mig, min mormor och morfar hade en schäfer som hette Annie, som var världens goaste hund! Vi åke till mormor och morfar flera gånger i veckan, och Annie visste verkligen hur hon kunde bete sig mot mig och hur hon kunde bete sig mot min bror-vi var ganska olika, vi två. Min moster, hennes man och min kusin hade en liten jack russell förut, Micky (dom har en annan nu, men henne känner jag inte så bra). Har aldrig träffat en gulligare hund än honom! Jag bodde hos min kusin, i Malmö, nästan varje helg när jag växte upp. Helt underbara är dom! Tyvärr är både Annie och Micky bortgågna sen några år tillbaka, Annie försvann tidigare än Micky, men dom kommer alltid vara mina favorithundar. Kommer aldrig hitta en hund som är på deras nivå.

Jag vet att det enda som står ivägen för en hund i mitt hem just nu, hos mamma, är att ingen är hemma på dagen, och att hunden isåfall skulle fått behöva vara hemma ensam i ca 9 timmar, och det är inte så bra. Helst av allt skulle jag vilja ha en Australian Shepherd, i färgen blue merle. En Australian Shepherd (eller aussie, som dom också kallas) behöver en hel del träning, men det tycker jag bara är kul! Kan sitta i flera timmar och kolla på olika videos på Youtube, allt ifrån att folk får valpar i överraskningspresenter till kunskapsrika träningsvideos! 

En dag, mina vänner, ska jag äga en hund! En hund skulle verkligen ändra mig, få mig att må bättre och bli mer aktiv. 

/If there's anything I really want, it's a dog. I've always wanted my own dog for as long as I can remember. My family had a dog right before I was born, but it died because of it's age. In the other hand, I've been growing up around dogs, my grandparents had a German Shepherd namned Annie, and she was the world's sweetest dog! We met our grandparents several times a week, and Annie really knew how to behave towards me and how to behave towards my brother-we were pretty much opposites. My aunt, her husband and my cousin had a jack russell before, namned Micky (they have another one now, but I don't know her so well). I've never met a sweeter dog than him! I used to live with my cousin, in Malmö, almost every weekend while I grew up. They're wonderful! Unfortunately both Annie and Mickey are gone and has been for a few years, Annie left us before Micky, but they'll always be my favorite dogs. I will never meet any dogs like them. I know the only thing stopping me from getting a dog is there's nobody home during the days, so the dog would have to be alone for at least 9 hours every day, and that's not good. I would love to have an Australian Shepherd, blue merle color. An Australian Shepherd (also called aussie) need lots of training, but I think that's nice! I can sit on Youtube for hours and just watch different videos, everything from when people get puppies as surprise gifts to training videos with so much knowledge! One day, my friends, I'll get a dog! A dog would really change me, make me feel better and make me more active.

Bild från Google/Pic from Google.