Nu måste jag förklara mig igen
Ja, det måste jag faktiskt.
Det är såhär att igår kommenterade en tjej (nämner inga namn), min bdb om att jag var patetisk för att jag tror på Mj's spöke, och för att jag ''ljuger om att jag får ont i hjärtat för att få uppmärksamhet''. Jag drar inte upp det för att jag är arg eller något på henne, det finns fler som tycker så, därför ska jag nu säga hur det egentligen ligger till. Och det här är skrivet av mig (josefin maria viktoria borgman), så det är sanningen. Inget annat än sanning.
Ja, jag tror på Mj's spöke. Jag tror på spöken över huvud taget. Jag tror dock inte att de är farliga och elaka. Jag tror att varje död persons själ vandrar omkring på jorden. Det finns hur många som helst i världen som säger sig komminucera med den personer som dom känner är döda. Det kan va sant, det behöver inte vad sant, vad vet jag? Men jag tror det, och jag har mina anledningar. Dock tänker jag inte dela med mig av dom. Det är något jag lovat mig själv (och vissa andra) att inte göra.
Iallafall, att ni tror att jag fejkar min smärta i hjärtat, varför tror ni det? Man kan inte fejka att nästan svimma, och man kan inte fejka känslor och kärlek (om det nu är det som gör att jag får ont). Jag får ont i hjärtat när jag hög känsliga kärleksballader, och när jag tänker på Bill Kaulitz, Tokio Hotel, hör dom osv. Nu har det börjat när jag ser Michael Jackson konserter på internet också, och när jag tänker på att jag vill göra det han gjorde, och det är inget jag kan hjälpa. Och det är inget fel på det. Jag söker inte tröst, uppmärksamhet, och jag vill absolut inte att folk ska tycka synd om mig. Och andledningen då till att jag skriver ut det på min blogg, facebook och bilddagbok är för att jag vill att folk ska veta hur jag mår, hur det är med mig. Och framför allt för att de som bryr sig ska kunna veta. Jag tycker det är så mycket lättare att skriva sånt via datorn än att snacka om sånt irl. För, jag blir lite känslig när det kommer till mig själv. Jag kommer ihåg när jag berättade för pappa att Tokio Hotel faktiskt räddade mitt liv, och det får låta hur patetiskt som helst. Han blev rent ut sagt av chockad. Jag vet inte om mamma vet om det, kanske hon vet, kanske inte. Iallafall, jag är den jag är, jag är inte fejk, jag ljuger inte om något. Jag kan inte ens ljuga vita lögner för mina föräldrar, för jag får väldiga skuldkänslor, för jag älskar dom så mycket. Jag kan inte ens ljuga för mina 'fiender'!(om jag har några för tillfället, tror jag inte). Att ljuga är hemskt och förfärligt. Och det sårar mig faktiskt, jätte mycket, att ni tror att just jag ljuger om mig och mitt liv. Och mina känslor.
Nu blev detta en lång text, och jag tror inte ni pallar läsa igenom den, och gjorde ni inte det, då ska ni inte komma och klaga sen heller på att jag enligt er 'ljuger' och sånt! Jag har berättat både min Tokio Hotel och Michael Jackson historia många gånger, och tänker inte göra det igen, förrän jag måste.
Här kommer iallafall en passande låt till det jag vill säga till er som fortfarande tror att jag ljuger om allt;
Michael Jackson-Leave Me Alone.
Dessutom ska jag ändra kategorin till 'Veckans Låtar'. Och jag lägger det under den kategorin endast för att jag vill ha alla låtar samlade där eller under Musik.
Förresten! Har du också en blogg, som du vill ha fler läsare på? Klicka in dig på länken här under, för den sidan garanterar fler läsare om dagen! Allt du behöver göra är att bli medlem och värva vänner. Klicka in dig här;
http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=josefinborgman
Ha nu en bra kväll!
Det är såhär att igår kommenterade en tjej (nämner inga namn), min bdb om att jag var patetisk för att jag tror på Mj's spöke, och för att jag ''ljuger om att jag får ont i hjärtat för att få uppmärksamhet''. Jag drar inte upp det för att jag är arg eller något på henne, det finns fler som tycker så, därför ska jag nu säga hur det egentligen ligger till. Och det här är skrivet av mig (josefin maria viktoria borgman), så det är sanningen. Inget annat än sanning.
Ja, jag tror på Mj's spöke. Jag tror på spöken över huvud taget. Jag tror dock inte att de är farliga och elaka. Jag tror att varje död persons själ vandrar omkring på jorden. Det finns hur många som helst i världen som säger sig komminucera med den personer som dom känner är döda. Det kan va sant, det behöver inte vad sant, vad vet jag? Men jag tror det, och jag har mina anledningar. Dock tänker jag inte dela med mig av dom. Det är något jag lovat mig själv (och vissa andra) att inte göra.
Iallafall, att ni tror att jag fejkar min smärta i hjärtat, varför tror ni det? Man kan inte fejka att nästan svimma, och man kan inte fejka känslor och kärlek (om det nu är det som gör att jag får ont). Jag får ont i hjärtat när jag hög känsliga kärleksballader, och när jag tänker på Bill Kaulitz, Tokio Hotel, hör dom osv. Nu har det börjat när jag ser Michael Jackson konserter på internet också, och när jag tänker på att jag vill göra det han gjorde, och det är inget jag kan hjälpa. Och det är inget fel på det. Jag söker inte tröst, uppmärksamhet, och jag vill absolut inte att folk ska tycka synd om mig. Och andledningen då till att jag skriver ut det på min blogg, facebook och bilddagbok är för att jag vill att folk ska veta hur jag mår, hur det är med mig. Och framför allt för att de som bryr sig ska kunna veta. Jag tycker det är så mycket lättare att skriva sånt via datorn än att snacka om sånt irl. För, jag blir lite känslig när det kommer till mig själv. Jag kommer ihåg när jag berättade för pappa att Tokio Hotel faktiskt räddade mitt liv, och det får låta hur patetiskt som helst. Han blev rent ut sagt av chockad. Jag vet inte om mamma vet om det, kanske hon vet, kanske inte. Iallafall, jag är den jag är, jag är inte fejk, jag ljuger inte om något. Jag kan inte ens ljuga vita lögner för mina föräldrar, för jag får väldiga skuldkänslor, för jag älskar dom så mycket. Jag kan inte ens ljuga för mina 'fiender'!(om jag har några för tillfället, tror jag inte). Att ljuga är hemskt och förfärligt. Och det sårar mig faktiskt, jätte mycket, att ni tror att just jag ljuger om mig och mitt liv. Och mina känslor.
Nu blev detta en lång text, och jag tror inte ni pallar läsa igenom den, och gjorde ni inte det, då ska ni inte komma och klaga sen heller på att jag enligt er 'ljuger' och sånt! Jag har berättat både min Tokio Hotel och Michael Jackson historia många gånger, och tänker inte göra det igen, förrän jag måste.
Här kommer iallafall en passande låt till det jag vill säga till er som fortfarande tror att jag ljuger om allt;
Michael Jackson-Leave Me Alone.
Dessutom ska jag ändra kategorin till 'Veckans Låtar'. Och jag lägger det under den kategorin endast för att jag vill ha alla låtar samlade där eller under Musik.
Förresten! Har du också en blogg, som du vill ha fler läsare på? Klicka in dig på länken här under, för den sidan garanterar fler läsare om dagen! Allt du behöver göra är att bli medlem och värva vänner. Klicka in dig här;
http://www.bloggtrafik.nu/index.php?sponsor=josefinborgman
Ha nu en bra kväll!
Comments
Trackback
