1 year ago; Tokio Hotel live.
Ja, du..
Idag är det den 5 mars 2011. Det är ingen vanlig idag. Det var det inte i fjol heller. En av mina allra högsta drömmar besannades då. Tillsammans med Natalie, Moa och världens bästa mamma. Jag kan egentligen inte beskriva hur det känns inom mig just nu, för jag känner inte så mycket. Självklart saknar jag det och så, det var en av de bästa dagarna i mitt liv ju.. Men jag blir liksom inte.. desperat. Jag är så j*kla lycklig över att jag har fått chansen att se dom live, att jag tog den chansen och att det var det jag gjorde. Jag saknar det otroligt mycket, men jag vet att jag kommer få se dom snart igen. Om inget annat så hoppas jag iallafall. Alla borde få uppleva en Tokio Hotel konsert. Iallafall fansen. Det bildas magi inne i arenorna, det kan jag garantera.
Tokio Hotel, som ni vet, betyder otroligt mycket för mig. De var de som kom med ljuset tillbaka i mitt liv, de som gav mig hopp om att fortsätta, och bara följa min dröm. I september har jag gillat dom i 4 år. Aldrig någonsin har något band i världen varit mina absoluta favoriter så länge. Jag kommer ihåg alla i min närhet som sade ''Du kommer gilla dom i max 5 månader.'' ''Om ett år är dom bortglömda.'' osv.. Det var hemskt att höra det, men jag sårades inte, för jag kände någonstans att det inte var sant. And look where both they and I am today. Dom kommer alltid att finnas i mitt liv, även om jag kanske inte gillar deras musik lika mycket i framtiden. Dom har ju förändrats rätt mycket, men jag känner ändå igen dom. Eller, jag vet inte om jag vill säga att dom har förändrats.. jag skulle nog vilja säga att dom utvecklats.
Tack Tokio Hotel, för att ni finns.
Bill Kaulitz, Tom Kaulitz, Georg Listing & Gustav Schäfer, ni finns i mitt hjärta föralltid.
Bill & Tom-Zoom Into Me. (Scandinavium, Göteborg 5/3-2010.)
Tokio Hotel-Dogs Unleashed. (Scandinavium, Göteborg 5/3-2010.)
Idag är det den 5 mars 2011. Det är ingen vanlig idag. Det var det inte i fjol heller. En av mina allra högsta drömmar besannades då. Tillsammans med Natalie, Moa och världens bästa mamma. Jag kan egentligen inte beskriva hur det känns inom mig just nu, för jag känner inte så mycket. Självklart saknar jag det och så, det var en av de bästa dagarna i mitt liv ju.. Men jag blir liksom inte.. desperat. Jag är så j*kla lycklig över att jag har fått chansen att se dom live, att jag tog den chansen och att det var det jag gjorde. Jag saknar det otroligt mycket, men jag vet att jag kommer få se dom snart igen. Om inget annat så hoppas jag iallafall. Alla borde få uppleva en Tokio Hotel konsert. Iallafall fansen. Det bildas magi inne i arenorna, det kan jag garantera.
Tokio Hotel, som ni vet, betyder otroligt mycket för mig. De var de som kom med ljuset tillbaka i mitt liv, de som gav mig hopp om att fortsätta, och bara följa min dröm. I september har jag gillat dom i 4 år. Aldrig någonsin har något band i världen varit mina absoluta favoriter så länge. Jag kommer ihåg alla i min närhet som sade ''Du kommer gilla dom i max 5 månader.'' ''Om ett år är dom bortglömda.'' osv.. Det var hemskt att höra det, men jag sårades inte, för jag kände någonstans att det inte var sant. And look where both they and I am today. Dom kommer alltid att finnas i mitt liv, även om jag kanske inte gillar deras musik lika mycket i framtiden. Dom har ju förändrats rätt mycket, men jag känner ändå igen dom. Eller, jag vet inte om jag vill säga att dom har förändrats.. jag skulle nog vilja säga att dom utvecklats.
Tack Tokio Hotel, för att ni finns.
Bill Kaulitz, Tom Kaulitz, Georg Listing & Gustav Schäfer, ni finns i mitt hjärta föralltid.
Några av videosarna jag filmade;
Bill & Tom-Zoom Into Me. (Scandinavium, Göteborg 5/3-2010.)
Tokio Hotel-Dogs Unleashed. (Scandinavium, Göteborg 5/3-2010.)
Comments
Mimmi
Underbar konsert, så mycket minnen <3
Trackback
