Josefin Borgman

Jag och My satt längst fram och ''köade'' sen klockan halv åtta. My var lite sådär om att sitta där så länge, men jag ville. Hade ingen lust att gå någonstans, liksom, jag hade längtat så mycket. Till slut kallar vi på Natalie och Moa som såg Erik med oss, att dom fick passa platserna så My och jag kunde åka virvelvinden, bara för att hon älskar det. Så, vi gjorde det. Sen kom vi tillbaka och satt där och väntade. Halv tio kom Carolina Af Ugglas upp på scen, och hon var rätt grym! Jag gillar hennes personlighet! Dock så lovade hon mig, Moa, Natalie och My att hon skulle skriva autografer till oss, men det gjorde hon inte. Hon bara stack. Jaha. Sen väntade vi i den timmen, och då var vi riktigt speedade. Moa och Natalie pratade med vakterna, och dom sa att jag skulle börja gråta. Haha! Det gjorde jag. Halv tolv intog Erik scenen och jag bölade och bölade och bölade. Han såg till och med att jag bölade! Jag skrek så många gånger som möjligt, när jag fick tillfälle till det, att jag älskade honom. Han hörde det nog några gånger. Han körde några låtar, och helt plötsligt hoppade han ner till oss! Han gick till en tjej som stod nära mig (bara My var emellan oss, kanske en till) och då fick jag tag i hans arm, och när han skulle gå där ifrån, så kom han ingenstans, för jag höll kvar honom! Hihi, jag slet nästan av hans armband! Sen klev han upp på scen igen, och sjöng några låtar, och sen hoppade han ner igen, och då såg han att jag bölade, för han sprang fram till mig, och han stod bara några centimeter ifrån, kollade mig rakt och djupt in i ögonen, och tog sig närmare. SEN tog han tag i mig, och PUSSADE MIG PÅ KINDEN!! Seriöst, jag trodde jag skulle dö! Jag är så himla lycklig att jag känt hans stubb sen han rakade sig, fick hans saliv och svett på min högra kind! Aja, sen sprang han upp igen, och jag grät så jag höll på att dö, seriöst, jag kunde inte andas, vakterna kollade på mig och log asmycket, dom förstod hur lycklig jag var. Sen, sprang han ner en tredje gång (då under Run To The Hills) och sprang fram och tillbaka, då jag fick tag på hans hand igen.

Fick även ögonkontakt under Higher, vilket också gör mig ännu lyckligare. Sen, skulle han iallafall skriva autografer, så My fick ta före mig, för jag skulle fota dom. Hon gav han en puss, sedan pussade han henne tillbaka. Hon fick två autografer, dock fick hon bara hjärta på en av autograferna, medans jag fick hjärta på båda autograferna. Iallafall, jag skulle tvunget också ha bild, så jag sa att jag ville ta kort med honom. Jag förväntade mig en krambild, men nej, han skulle pussa mig! Han blundade, jag log, vi stod nära, han höll om mig. Vi visste inte när My var klar med bilden, så efter hon tagit bilden (som vi inte visste, men tur att hon hann ta den!!) så stod vi bara där och kollade liksom, och log. Iiiih, jag är kär!

Så, min högra kind är helig. Jag älskar Erik Grönwall. Och det vet han nu.

Filmens start, var uppenbart när man läst boken. Fast, där var ingen reklam före filmen, så jag blev lite förvirrad. Men det varade bara några sekunder, tills jag kom på att filmen faktiskt hade börjat. Och eftersom jag har läst boken, så förstod jag vad som pågick i filmen. Jag gillar starten. Jag kände att filmen skulle bli bra. Att mina höga förväntningar, inte var för höga. De var liksom dethär jag hade förväntat mig. Filmen är U N D E R B A R ! Det är min favoritfilm av hela twilight serien (som finns ute..) Ååh, jag är kär i filmen! Jag vill bara tillbaka och se filmen igen och igen och igen och igen.. Jag höll på att gråta fyra gånger i filmen. Jag grät aldrig, vilket förvånar mig, men tårarna kom liksom ut, dom hade liksom fastnat under ögonen. Första tillfället var, of course, när Edward friade till Bella, på riktigt. Hans lilla tal om vad han skulle gjort om det var på hans tid, ringen, hennes reaktion, det var allt så himla vackert. Jag längtar tills jag får en lika underbar kille att älska som honom. Andra gången var när kriget var igång. Det var nog för att jag var rädd att någon i team edward eller jacob skulle dö. Och för att krig är så hemskt, ofc. Och att jag blev så rädd och inte visste vad som skulle hända när dom slogs mot Riley (eller vad hans namn var..) och Victoria. Jag hade bara läst fram till när de vaknat upp, dagen efter natten i tältet. Tredje gången var när jacob skadades, och när han pratade med Bella efteråt. Det var så sorligt att han skadades. Jag trodde ju han skulle dö! Hade han gjort det (vet ju inte riktigt hur länge han överlever.. Men Carlisle sa ju att han skulle bli bra!) så skulle hela twilight serien vara död. Eller, tråkig. Iallafall. Sista gången, var när Bella pratade i slutet. När hon förstod varför hon gjorde de valen hon gjorde. Så vackert. Jag såg mig själv så mycket i just det ögonblicket. ''I'm not normal, and i don't want to be'' Allt jag kan säga är att filmen är min favorit film just nu!

Okej. Jag har faktiskt tänkt mycket på mitt kärleksliv. Men missförstå mig inte, jag är inte den som är desperat efter att ha någon att ligga och mysa med och kyssa på. Inte alls, jag trivs jättebra som singel också. Men det är ju klart att man önskar att man hade någon som älskade en för den man är, någon som man kan pussa på och mysa med. Någon att vara sig själv med. Men, jag är nog inte som alla andra, jag funkar nog inte riktigt som en tonåring, därför undrar jag om det verkligen finns någon för mig just nu.

Det jag tänker på är, att det har varit rätt många på senaste tiden som faktiskt erkänt att dom gillar mig, mer än en vän. Och, jag har inte samma känslor för dom tillbaka. Alltså, visst, jag gillar dom, och dom är söta och sånt, men jag skulle aldrig kunna tänka mig ett kärleksförhållande med dom. Jag är liksom osäker. Men, sen slog tanken mig, att jag har alltid dragits till äldre killar. Och det har alltid varit såhär, att dom jag gillar, har inte gillat mig på samma sätt. Så, det är svårt. Det gör mig ännu mer osäker, såklart. Den yngsta jag har gillat, är ett år äldre än mig (vi är halv släkt, vi hade ett förhållande i typ .. femman. Nu gillar jag han som vän, men han mig som.. ja, som vi hade det förut.). Den äldsta jag gillat, har faktiskt varit i 40 års åldern (såklart var det en kändis..). Ja, det är det också, jag dras mer till 'kändisar' än 'normala'! Och det gör ju det hela ännu svårare. Jag har blivit kär,(då i icke-kändisar) i hela mitt liv, 4 gånger! Och då räknar jag med från det att jag gick i förskolan, tills idag! Jo, det är sant! En gång i förskolan, en gång i femman då, och två gånger i sjuan. En av alla dom har gillat mig seriöst, antar jag. Men, då var vi ju båda så unga att vi aldrig kysstes och sånt. Just nu, är jag kär i Bill Kaulitz, sångaren i Tokio Hotel, ni vet..? Och jag menar, hur stor är min chans med honom egentligen? Just det, inte stor alls. Men tro det eller ej, han är speciell, jag ser något i honom som jag antagligen aldrig kommer se i någon annan. Och, efter det som hänt (alltså, att de jag gillar, gillar inte mig..) så tror jag inte att han kommer gilla mig.

Men jag hoppas med hela mitt hjärta, att han ser iallafall något litet i mig, av det jag ser i honom, så att han kan utveckla det.

Där har ni det! Ha nu en trevlig eftermiddag! Själv ska jag ta något att äta. vad ska ni göra?